”Regeringens förslag blåser upp grön bubbla”

Uppdaterad 2013-09-07 09:22. Publicerad 2013-09-06 16:56


Sveriges näringsminister Annie Lööf och energiminister Anna-Karin Hatt vill satsa 700 miljoner kronor på en statlig investeringsfond för miljöteknikföretag (DN Debatt 5/9). Syftet är att driva mer investeringar till branschen. Problemet är att satsningar som dessa blåser upp en existerande bubbla, det skriver investeraren och författaren Per Wimmer.

För det första råder det inte någon brist på riskkapital för miljöteknikföretag som har bra idéer och produkter. Räntorna i Eurozonen, Sverige och USA är låga och riskkapitalmarknaderna fungerar överlag väl. Det är snarare så att alltför mycket kapital under ett antal år har sökt för få lämpliga investeringsobjekt. Samtidigt har de mycket låga räntorna fått många investeringar, som annars inte hade varit lönsamma, att framstå som det. Sammantaget har detta skapat en bubbla. Från de privata investerarnas perspektiv har bubblan i princip redan spruckit. RENIXX-indexet som listar de 30 största företagen inom miljöteknik globalt har sedan toppen 2007 fallit från 1918,7 till 262, ett fall motsvarande nästan 90 procent.

I dag är det till stor del skattepengar eller skattegaranterade fonder som håller kurserna uppe. Trots att de privata investerarna har dragit sig ur kan ägare och intressenter till miljöteknikbolagen fortsätta att fylla sina fickor.

Även om IT-bubblan var mer hysterisk än det vi ser nu, är den gröna bubblan på sätt och vis farligare. Till skillnad från IT-bubblan är den nya bubblan inte bara driven av investerares vilja att tjäna snabba pengar. Den drivs också av en politisk önskan om att miljöteknikföretagen ska lyckas och därigenom kunna rädda planeten. Nu står vi i en situation där många företag riskerar att gå under så snart subventionerna slutar komma. Det behövs inte så stora förändringar av subventionssystemen för att ett företags intrikata interna finansiella arkitektur skall skadas. Vindkraftindustrin är ett exempel på detta. Skulle de statliga subventionerna dras in, exempelvis som ett led i allmänna åtstramningsåtgärder, skulle branschen kollapsa.

Att de statliga satsningarna skapat en bubbelekonomi är i sig problematiskt. Men subventionerna riskerar också att leda till problem för de som har seriösa företagsidéer inom miljöteknikområdet. Det statliga riskkapitalet tränger ut privat kapital genom att de med skattebetalarna i ryggen kan ge bättre villkor. Statligt riskkapital gör också att företag blir mer inriktade på att vinna politikernas än kundernas gehör. Ju större subventioner som ges och ju större de statliga riskkapitalsatsningarna och den statliga styrningen blir desto mer lönsamt blir det att påverka politiker istället för att utveckla nya produkter. Denna politik skapar inte långsiktigt hållbara företag utan en marknad styrd av kortsiktighet och opportunism.

Jag läser den svenska regeringens förslag som ett försök att skapa intrycket att detta är en industri som har brist på riskkapital. Men det finns för mycket pengar, som investeras av fel skäl, i fel bolag och det drabbar företagens livskraft och branschens långsiktiga utveckling.